Det känns som det var i höstas jag klev in i matsalen på Lillerud, helt ny skola och nästan bara okända människor. Vi blev uppropade i klasser och gick sedan en rundvandring på skolan. Jag hamnade i en toppenklass i ettan, NP1C, och vi ville verkligen inte splittras när vi skulle börja tvåan, men såklart var vi tvungna att bli uppdelad i de inriktningar vi valt. I tvåan hamnade jag i N2A och det var en väldigt bra klass det också, på detta sätt lärde man känna ännu fler personer och man kände flera stycken från alla klasser eftersom man gått i en blandad klass i ettan.
Helt plötsligt är det bara någon vecka kvar till studenten, hur gick detta till? Slutet på min och många andras gymnasietid närmar sig med stormsteg. Dagen man har blandade känslor inför. Det ska verkligen bli superkul att ta studenten, men vad händer sen? Vilka kommer man hålla kontakten med? Förhoppningsvis håller man kontakten med några, men det är inte det lättaste då man kommer spridas ut över hela världen. Det där med vad man ska göra sen är inte det lättaste att komma på. Själv så väljer jag mellan att åka iväg och vara Au Pair ett år, börja på universitet eller ta ett sabbatsår och se vad som händer. Det är bara jag själv som kan bestämma vad jag ska göra, men när inte jag vet då? Kanske väljer jag fel väg till att börja med, men det är bara att ändra så man kommer in på rätt väg, Man måste våga pröva. Det är nu livet startar, det är nu jag är ”vuxen” eller? Jag behöver aldrig mer plugga om jag inte vill, jag är klar för att börja arbeta. Mycket nytt kommer att ske och det kommer såklart bli jättekul och spännande. Alla dessa frågor gör allt till en enda röra i mitt huvud, och den röran jag ska reda ut.
Innan studenten ska det hinnas med mycket bl.a. nationellt prov i matte, slutprov i matte, hålla festtal i svenska c, muntlig tenta religion, samhällsinlämning, projektrapport, labbrapport, basmaskinsprov, arbetsmiljö inlämning, studentresa och massa mera… Jo tack jag lever och det är nu man ska göra en sista ansträngning.
Man kan säga att livet är som en bok med olika kapitel, nu är snart ”gymnasiekapitlet” färdig skrivet och jag ångrar inget, jag kommer kunna se tillbaka på en av de bästa tiderna i mitt liv. Snart får jag se hur nästa kapitel blir och jag tänker göra det bästa av det. Så ta vara på tiden, den går fortare än man tror!
Evelina
