Är motivation något vi verkligen behöver? Enligt nationalencyklopedins definition på motivation måste en person ha det för att kunna nå ett mål. För att jag ska kunna sätta mig och plugga matte måste jag vara motiverad till det, annars finns det inte en chans att jag kommer sätta mig ner och lyckas med uppgifterna. För att kunna springa en mil måste jag ha motivation till det och utan motivation i livet blir allt väldigt jobbigt.
Jag kände att jag fick rikligt med motivation efter att jag varit ute och sprungit 5 km. Innan kändes allt jobbigt och segt, jag hade ingen större lust att träna tills kroppen blir utmattad och genomarbetad. Men jag satte upp delmål under tiden jag var ute, när jag klarat det första fick jag en push framåt och ville springa mer. Jag var trött men fortsatte springa och klarade av alla mål. Känslan i kroppen går knappt att beskriva, kan det vara lycka blandat med seger? Jag besegrade mina svagheter och blev därefter nöjd i själen. När jag visste att jag varit “duktig” fick jag massa motivation till att plugga, vilket jag aldrig har annars! Jag fick också motivation till att börja träna ordentligt och motivationen att klara vårruset på en snabbare tid än förra året är större än någonsin. Jag känner att det kommer bli en stor utmaning men min motivation säger att jag klarar det, jag vill klara det och jag ska göra det.
Motivation har man lite hela tiden, men det jag vill få fram är att man även kan bilda sig motivation. Man kan inte ha för svåra mål att nå i början. Om man istället sätter upp delmål, klarar dem och berömmer sig själv efter det kan jag slå vad om att din självkänsla kommer bli bättre. När självkänslan är bra kan du börja sätta upp mål som du klarar med lite utmaning. Såklart måste det finnas motivation från början som säger till sig att sätta upp målen, men efter att du klarat dem kommer din motivation vara ännu starkare än innan. Så känns det för mig och det här ska jag verkligen ta vara på nu när jag endast har fem veckor kvar av gymnasiet.
Sofia
